Funktionshinderförbundens inflytande över stiftelsen Fokus ökade och så småningom tog förbunden helt över rodret. De ville göra upp med insamlingar och välgörenhet. Pengarna satsades på nytänkande projekt.
Det fanns fortfarande pengar kvar från Röda fjädern-insamlingen sedan Fokushusen byggts. Bland organisationerna och funktionshinderförbunden i stiftelsen Fokus styrelse gick åsikterna isär om hur dessa pengar skulle användas. Inställningen till insamling och välgörenhet skilde sig. Funktionshinderorganisationerna ville göra stiftelsen till en intern angelägenhet för funktionshinderrörelsen.
Så blev det också. Från 1990 leddes stiftelsen enbart av representanter från funktionshinderförbund – Neuroförbundet (tidigare NHR), Reumatikerförbundet, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU, Personskadeförbundet RTP, Synskadades Riksförbund, SRF, DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder och Handikappförbunden.
Man kan säga att funktionshinderrörelsen tog över. Men det skedde stilla, utan stridigheter och konflikter, berättar Peo Bengtsson, tidigare tillförordnad kanslichef på Neurologiskt Handikappades Riksförbund, NHR, och ordförande i stiftelsen Fokus mellan 1996 och 2008.
Förbunden ville sätta punkt för Röda fjädern-insamlingen för gott och själva ta hand om pengarna på ett värdigt sätt. Ändå var det med viss motvillighet som förbunden övertog ansvaret för stiftelsen. Fokus var en udda fågel i funktionshinderrörelsen, menar Peo Bengtsson. En insamlingsstiftelse ledd av förbund vars idéprogram tog avstånd från just välgörenhet.
Kapitalet visade sig dessutom vara mycket större än vad förbunden trott. Fokuspengar hade placerats i industriaktier som vuxit till sig. Det här var pengar som funktionshinderrörelsen nu förvaltade helt på egen hand.
– Vi hade ingen klar bild av vad vi skulle göra med pengarna, säger Peo Bengtsson.
Sänkta ambitioner
Styrelsen beslöt att skruva ned ambitionerna. Insamlingar skulle inte drivas i fortsättningen. Varumärket Röda fjädern såldes till Lions. Stiftelsen hade motvilligt gett Lions tillåtelse att använda Röda fjädern i sina insamlingar vid några tillfällen, till forskning om cancer och astma och allergi.
– Vi ville inte beblanda oss med insamlingarna längre. Det var svårt att hålla ifrån sig den gamla Fokusinsamlingen, säger Peo Bengtsson.
Skulle förbunden tömma stiftelsen och helt sonika dela upp pengarna mellan sig? Ett sådant förslag låg på bordet men styrelsen bestämde sig istället för att årligen dela ut pengar till projekt som drevs av något eller några av förbunden själva och som låg i linje med stiftelsens syfte att främja utvecklingsarbete inom boende, service och arbete för personer med omfattande funktionsnedsättning. Neuroförbundet, tidigare NHR, administrerade stiftelsen fram till den lades ned i december 2014.
Stiftelsen Fokus letade själva upp projekt de ville stödja, för att se till att det kom in bra ansökningar. Samtidigt kunde inga större summor pengar utlovas. Det bakband stiftelsen i försöken att göra något bra av pengarna, menar Peo Bengtsson.
– Jag tror vi hade åtta eller nio miljoner. Det är ju inte så mycket pengar om man verkligen ska starta bra projekt. Då krävs det mycket mer. Vi drog slutsatsen att vi skulle dela upp pengarna till rejäla projekt, säger han.
Fokuspengar till tillgänglighet
Flera av de större projekt som stiftelsen Fokus stöttat har handlat om ökad tillgänglighet. Fokusmedlen har kommit till användning när det fattats pengar under projekttiden, snarare än att finansiera hela projekt, berättar Peo Bengtsson.
I samarbetet Bygg klokt medverkade flera förbund och byggde upp en bredare verksamhet kring tillgänglighet än vad de hade kunnat göra var och en för sig. Bygg klokt gjorde bland annat inventeringar av tillgänglighet i större byggnader, till exempel flera gallerior. Inventeringarna låg till grund när byggnaderna renoverades och gjordes mer tillgängliga. Projektet administrerades av NHR. Bygg klokt spelade en aktiv roll i byggprojekten.
– Det fungerade väldigt bra. Vanligast är att man kommer in i ett projekt när det är upphandlat och nästan färdigt. Och så sitter man där och gnäller. Men så var det inte i det här projektet, säger Peo Bengtsson.
Projektet Utrymning för alla innebar också något nytt. Numera är utrymning för personer med funktionsnedsättning en del i statliga byggregler. Men så var det inte då. Projektet drevs av NHR, DHR, Kungliga Tekniska Högskolan och EIDD-Sverige (en del av European Institute for Design and Disability, idag Design for All), med stöd från Räddningsverket.
– Vi hade diskuterat i stiftelsen att något behövde göras på området, det fanns inget gjort sedan tidigare, säger Peo Bengtsson.
Projektet ökade medvetenheten om att personer med funktionsnedsättning har svårt att själva utrymma en brinnande byggnad. Tydligare krav och skärpta regler krävdes för att öka utrymningssäkerheten i offentliga byggnader. Liksom bättre skyltar, tillgängliga brandlarm, tillfälliga utrymningsplatser och i vissa fall en särskild hiss med eget energiförsörjningssystem som fungerar när det brinner. En sådan finns idag på Svea hovrätt.
– Kännedomen om de här frågorna har varit viktig. Brinner det så är det personer med funktionsnedsättning som stryker med först, konstaterar Peo Bengtsson.
Projektet Varsam tillgänglighet vid ändring av byggnader och byggd miljö drevs av NHR, DHR, KTH och EIDD, med stöd av Statens Fastighetsverk. Där prövades tankarna om vad som är möjligt att göra för att öka tillgängligheten i skyddade kulturmiljöer – och fick fotfäste. Varsamhet är centralt i kulturmiljövården, men ökad tillgänglighet kan också tillföra byggnader värden eftersom kulturarvet tillhör alla. För det behövs strategier så att alla inblandade är överens om vilka krav byggnaderna ska uppfylla, och vad det får kosta.
Också här spelade funktionshinderförbunden en aktiv roll. Peo Bengtsson minns ett tillfälle när Läckö slott vid Vänern renoverades och gjordes mer tillgängligt.
– Vi satt i möte och utanför stod maskinerna och brummade. Men de gjorde ingenting förrän vi hade godkänt det, säger han.
Olika uppfattningar om välgörenhet
Stiftelsen Fokus har varit med i utvecklingen genom att finansiera och initiera utvecklingsprojekt på flera områden, även om Peo Bengtsson inte vill tillmäta stiftelsen någon avgörande roll för utvecklingen. Men hur gick det med inställningen till välgörenhet?
När statsbidragen till funktionshinderförbunden minskar har insamlingar blivit alltmer rumsrena. Det bromsar upp utvecklingen mot ökade mänskliga rättigheter, anser Peo Bengtsson. Rörelsen är en del i det själva, menar han.
– Funktionshinderrörelsen skulle behöva stanna upp och vrida klockan rätt. Satsa kraften på att sprida förståelse för att pengarna till förbunden ska komma via skatten.
Stiftelsen Fokus har diskuterat om man skulle driva opinion kring insamlingar och välgörenhet, men har valt att avstå.
– Vi har kunnat prata om det men vi har haft olika inställning, säger Peo Bengtsson.
Erika Wermeling